Another 10 Days in Silence

Last week I booked a silent meditation retreat in January next year. The retreat is 10 days long and in complete silence. In comparison to the one I was in South Africa earlier this year, this one is much stricter and harder. The sessions are longer, one to two and a half hours each. The days are longer, for instance now we will start our days at 4 am each morning and begin directly with two hours of  meditation. There will be no mantras and we are not allowed to communicate at all with other attendees, not verbally or in writing or similar independently of the reason. On top of that we are not allowed to either write, read, exercise(incl. yoga) or similar during these days. We can go for a shorter walk though during our free time but not more than that. Each day we have the possibility to talk individually with the teachers if we have any problems with the meditation.

I’m very excited to attend another retreat. Every time I’ve felt a bit lost, stressed, absentminded or careless the last year I’ve urged for sitting on my mat meditating. I’ve urged for trying to understand my emotions and why I act the way I do and to be humble. The most emotional, and also the most rewarding, times during the retreat in SA were all when I accepted myself in terms of letting my guard down to be able to see and feel what I actually felt. To actually listen to myself which I’ve barely done before, so that aspect was very new to me. The timing for the retreat couldn’t have been better, it was about two months after a very though separation and I had many thoughts and worries on my mind. The nine days gave me time to really process what have happened and to be okay with that.

You can read more about the retreat I attended in SA here.

Att vara tyst och meditera i nio dagar

Mellan den 5 och 14 januari var jag på Dharmagiri utanför Underberg(södra Drakensberg) här i Sydafrika för att medverka i ett tyst meditationsretreat inriktat på Dharmabaserad mindfulness. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig i och med att jag aldrig varit på ett meditationsretreat tidigare. Att meditera överlag var även det ganska nytt, jag har inte suttit längre sessioner och mediterat utan snarare suttit en tio minuter efter yogapasset och fokuserat på andningen. Men att bli undervisad i meditation var helt nytt.

Jag flög från Kapstaden till Durban där jag blev hämtad på flygplatsen och körd till retreatet, det tog ca 3 h. Det låg otroligt vackert i foten av ett berg och jag kom dit lagom till middagen och efter den hade vi vår första session. Vi var tolv stycken på retreatet och två lärare – Kitissaro och Thanissara. De introducerade sig och lite kort hur retreatet var upplagt. Schemat såg ut som följande:

5.30 – Väckning. De ringer i en klocka/gongong.

6.00 – Bugning. Vi läser mantrat ”Namo Kuan Shr Yin Pu Sa”. Halva gruppen lägger sig på knän och ”bugar” medans andra halvan läser mantrat(ståendes). Vi turas om i nästan en kvart och avslutar därefter, när klockan ringer, genom att läsa den allihop tillsammans.

6.15 – Sittande meditation

7.00 – Chanting. Läser mantran.

7.30 – Frukost och mindful work. Mindful work innebär exempelvis diska upp efter måltiden, städa och förbereda inför lunchen.

9.00 – Morgoninstruktioner. Kunde handla om lite allt möjligt, men oftast inkluderat p något plan vad vi ska/kan fokusera på under dagens meditation. Exempelvis hade vi en introduktion till mindfulness på första dagen och att vi skulle fokusera på andingen. Vi avslutar oftast med en kort sittning.

9.45 – Gående meditation. Vi går ut i den friska luften och går, oftast fram och tillbaka i delsträckor om 5 – 10 meter. Vi varje vänding stannar man upp ett tag innan man går vidare.

10.30 – Sittande meditation.

11.15 – Te, det fanns även kakor och frukt tillgängligt.

11.45 – Chi Kung. Långsamma rörelser i takt med andningen.

12.30 – Sittande meditation.

13.00 – Lunch och mindful work.

15.00 – Sittande meditation.

15.30 – Gående meditation.

16.15 – Sittande meditation.

17.00 – Silence in Solitude. Ledig tid att göra det man känner för, men gärna fortfarande i spåret mindfullness. Exempelvis läsning, gå upp för berget, vila eller något annat man känner att man behöver.

18.00 – Middag och mindful work.

19.15 – Chanting och sittande meditation.

20.00 – Dharma Talk. Antingen Kitissaro eller Thanissara talar om ett område inom den Buddustiska läran.

21.00 – Gå och lägga sig.

Varje session började och slutade med att klockan/gonggongen ringde tre gånger. Även lunchen ringdes in med hjälp av en något större gonggong. Meditationstillfällena var tysta, vi satt helt enkelt på våra kuddar eller pallar och satt tysta och mediterade. De första dagarna skulle vi fokusera på andningen för att få en stabil grund att gå tillbaka till när vi senare gick vidare mot att utforska våra tankar, vipassana. Det vi fick lära oss att sträva efter var att först bli medveten om sina tankar och känslor. Därefter kan man försiktigt försöka utforska och ställa sig frågor(är man ny inom meditation behöver man oftast färdiga frågor att utgå ifrån, senare kommer de lite per automatik) för att lära sig mer om sina mönster och vanor. Det gäller att acceptera vad det är man känner och ta avstånd från det, att se det från håll, att acceptera vad det nu är man känner och lära sig förhålla sig till det. Att det bara är känslor som kommer och går, att ingenting är för evigt. Vad är det som får mig att känna såhär? Är det en positiv, negativ eller neutral känsla? Vad ska jag göra åt saken? Kan jag göra något? Vill jag känna såhär? Man försöker att inte dras iväg i sina tankar utan vill hålla avståndet till dem, man kan alltid gå tillbaka till andningen om det känns svårt att hålla fokus.

För mig var det inte svårt att fokusera på andningen i och med att jag gjort det mycket inom yogan. Jag har även under situationer i vardagen använt samma metod om det är något som lätt kan irritera en. Jag har försökt att inte stressa upp mig över något jag exempelvis inte kan kontrollera. Svårare var det att känna efter vad det är jag känner. Jag har under många år haft svårt för just det då jag oftast isidosatt mina egna känslor och behov framför andras. Jag har alltid känt att jag kan anpassa mig efter andras behov och viljor, för att det inte gjort mig något. Men det har lett till att jag inte riktigt kunnat känna av eller sätta ord på hur jag känner, för det har inte spelat någon roll i och med att jag inte tagit mina beslut utifrån dem. Det är inte så att någon annan sagt åt mig att mina känslor och tankar inte är viktiga, utan det har varit en vana jag utvecklat själv utifrån de krav jag ställt på mig. Något som slog mig nu under retreatet är att jag aldrig spenderat så mycket tid, energi och vikt i mina tankar och känslor som jag gjort under dessa dagar. Så det var otroligt nyttigt och viktigt för mig att helt och håller enbart ta hänsyn till mig själv. Att försöka klura ut vad det är jag känner och arbeta med det, snarare än att bortförklara de känslor som kommer upp.

Att meditera är inte lätt, man sitter inte bara och tar det lugnt. Det är oftast otroligt jobbigt, men det är just det som är så lärorikt. Att sitta still i 45 minuter i total tystnad, många gånger med smärta i både knän, höft och ibland rygg för att vi sitter still så mycket, och försöka fokusera på exempelvis andningen. Att acceptera att det är okej att det är jobbigt, att inte dra sig ur situationen bara för att det är obekvämt(sedan får man ju självklart avgöra om man vill byta position eller liknande för att inte påfresta kroppen för mycket). Att öva på att hantera dessa känslor. Tiden går inte snabbare om jag säger så. Många gånger satt man där och tänkte och önskade att klockan skulle ringa så vi kunde gå vidare med nästa sak på schemat och gå ur positionen och inte behöva vara närvarande för en stund. Samtidigt var man medveten om ens beteende och försökte få tillbaka fokus på andningen, men tankarna kommer ständigt tillbaka. Så dessa dagar har varit utmananade. Utmanande på så sätt att vi ständigt tränande våra tankar och vår vilja. Många gånger upplevde jag halva dagen extra jobbig(för- eller eftermiddag varierade) medans andra halvan var rätt behaglig och jag kände att jag kunde koncentrera mig.

Tystnaden var inte några problem för mig, speciellt eftersom vi faktist inte var helt tysta. Vi läste våra mantran varje morgon och kväll och hade även individuella samtal med lärarna var tredje dag för att berätta hur man kände och om man hade några frågor. Men allt annat var tyst, varje måltid satt vi exempelvis tysta bredvid varandra och vi pratade aldrig med varandra. Behövde vi verkligen säga något, exempelvis något praktiskt om vart är städgrejerna, så skrev vi en lapp. Det är intressant att se hur mycket tystnaden påverkar relationer till andra människor. Trots att vi inte pratat med varandra mer än en kort stund när vi kom fram den 5e så utvecklade vi en stämning som var så otroligt genuin och det kändes som att vi alla hade knutit an trots bristen på verbal kontakt. Vi kände oss hemma med varandra, vi respekterade varandra och på något sätt försod vi varandra utan att veta vad de andra personerna jobbade med eller hade för sig utanför retreatet. Det var häftigt att få uppleva. Men också få dela upplevelsen med alla andra. Det var lite komiskt när vi väl kunde prata med varandra så sa de flesta att alla såg så harmoniska och lugna ut när vi satt där i salen och mediterade. Men det visade sig vara tvärtemot många gånger, att alla kände sig otåliga och hade svårt att koncentrera sig. Som jag nämnde innan så kanske meditation ser lugnt och fridfullt ut, men inne i ens huvud, i ens tankar, är det oftast kaos.

Med mig hem kommer jag absolut ta med mig en hel del av det jag lärt mig. Men jag kommer också lämna vissa saker. Exempelvis kommer jag inte utföra chanting eller läsa mantran hemma i vardagen. Jag fann det svårt. Även om budskapet oftast är väldigt fint som jag ibland håller med om så fastnade jag inte för det. Det var inget för mig. Om jag måste välja något, så föredrar jag de mantran skrivna på sanskrit istället för engelska. Men jag tror det beror på att jag inte kan språket och att det därför känns mer som en vacker melodi istället. Vad jag kommer fortsätta med är själva meditationen. Jag vill inte sätta för höga krav direkt men jag vill försöka få det att bli en vana i vardagen och jag kommer nog bara börja med 30 minuter åt gången.

När vi kom fram den 5e, samt dagen efter, så var det strålande sol och en temperatur på 40 grader i skuggan. Framåt eftermiddagen så drog oväder in och vi fick se ordentliga blixtar och åska. De kommande dagarna var som att vända på ett blad. Temperaturen låg på knappt 15 grader och det regnade och åskade ofta mer eller mindre hela dagarna. Det är och har varit en ordentlig torka här i Sydafrika nu ett bra tag, så regnet var väldigt efterlängtat. Dessutom var det mysigt att tända en brasa inne i salen och höra knastret från veden med regnet smattrandes mot fönstrena under meditationerna med en filt runt omkring sig. De sista dagarna var det lite klarare väder igen och temperaturen ökade markant direkt när solen tittade fram.

Maten var dessutom helt fantastisk! Min mage mådde så otroligt bra under dessa dagar efter att ha ätit mycket traditionell mat där jag varit de senaste månaderna. Allt var vegetariskt. Frukosten bestod av gröt(antingen havre, majs eller en tredje som jag inte vet namnet på, den var mörkbrun i alla fall), blandad frukt, müsli, yogurt, mjölk, nötter, frön, russin, gojibär, bröd, ost, marmelad med mera. Dessutom fanns det färsk citron och ingefära så jag fick både min gröt med frukt och nötter och mitt varma vatten med citron och ingefära varje morgon. Till lunch fick vi dels alltid en sallad, med varierande innehåll(exempelvis rå rödbeta, morot, spenat, mangold, oliver, fetaost, tomat, zucchini, quinoa mm) och något till. Det kunde vara lasagne, böngryta, nötlimpa, ugnsrostade grönsaker och liknande. Till middag hade vi alltid soppa av något slag tillsammans med sallad. Både till lunch och middag fick vi även olika sortes bröd, både mjuka och hårda så som kex, riskakor osv, samt olika ostar. Varje gång jag tog första tuggan av måltiden så bara log jag av hur gott det var. Tyvärr kändes det lite stressigt ibland av att ständigt vara den sista vid borden, alla andra hade tagit sitt te och gått iväg eller börjat med disken osv. Jag uppmärksammade att jag var tvungen att tugga maten betydligt mer än vad jag tidigare gjort för att inte få så uppblåst och spänd mage. Det var faktiskt en ganska så markant skillnad när jag väl provade det. I och med att vi dessutom inte pratade så är det lätt att äta relativt fort och därefter lämna bordet.

Sammanfattningsvis är jag väldigt glad för att jag hittade detta retreat och att jag fick prova på ett tyst meditiationsretreat som jag varit sugen på att prova senaste tiden. Det var ett väldigt bra beslut att åka upp hit trots avståndet från Kapstaden.

Första dagen på 2016

Gott nytt år på er! I eftermiddags checkade jag in på Carnival Court Backpackers på Long Street, fram tills nu har jag bott hemma hos Nicos bror. Då vi fram till igår hade planer på saker att göra varje dag var det lättare att jag bodde kvar där istället för inne i stan. För att uppdatera er på sjukfronten så kan jag säga att jag mår bra nu! Som tur var mådde jag som vanligt igen dagen efter förra inlägget. Magen var dock extra känslig så det blev bara en liten skvätt champange vid tolvslaget igår. På förmiddagen igår gick jag och Nico upp för Lion’s Head(ett eget inlägg med bilder för det kommer senare) och på kvällen grillade vi tillsammans med hans bror och blivande fru. Jag stod för salladen och tillbehören till köttet som jag även gjort senaste veckan. Jag har verkligen njutit av att kunna gå in i en mataffär och köpa det jag är sugen på att äta till middag. Även om utbudet på frukt och grönsaker har varit bra både i Uganda och Tanzania så är det vanliga livsmedlen som jag märkt jag saknat. Att kunna koka en portion quinoa till salladen istället för vitt ris eller pasta, eller lite olivolja och vinäger som dressing istället för majonäs. Maten uppskattades av alla och jag var nöjd av att stå i köket och pyssla igen.

Jag märker en stor skillnad på säkerheten här jämfört med hemma. Det första Nico sa till mig när han hämtat mig på flygplatsen för en vecka sedan och jag tog upp hans laptop i knät från att ha legat på golvet(för att skydda mot stötar) var att jag inte ska ha något av värde i mitt knä när vi åker bil. Tydligen är det väldigt vanligt att folk slår sönder rutan på bilen, när man sitter i bilen, och tar det av värde. Kollektivtrafiken är också ett exempel på detta. Både Nico, hans vänner och familj skulle aldrig ta bussen eller tåget någonstans, just på grund av att det inte är säkert, inte heller taxibilar litar de på. Uber är dock ett bättre alternativ sa de, men det är inte speciellt utbrett. Även om det skulle vara säkert att ta kollektivtrafiken så kan du inte ta dig överallt med varken buss eller tåg. Så det enda sättet egentligen att ta sig runt på är med bil. Under veckan blev det därför en hel del bilåkande. Ett annat exempel är att alla hus (med få undantag såklart) har mur runt deras tomt, många har dessutom elstängsel ovanpå murarna för att minska inbrott och överfall. Jag frågade igår om vi kunde gå en runda runt kvarteret vid tolvslaget, men de rekommenderade det inte. Jag frågade även Nico häromdagen om det skulle vara säkert för mig att ta en springtur runt området men det var inte heller en bra idé(och då är ändå området de bor i ganska lugnt). Om jag ville springa så gav han som förslag att han kunde köra mig till strandpromenaden där flera är ute och springer. Jag kände mig aldrig osäker direkt, men jag var hela tiden vaksam över personer och vad som händer runt omkring mig. Allt detta får mig att uppskatta Sverige väldigt mycket, jag har svårt att tänka mig att bo någonstans där jag inte kan röra mig fritt. Nico nämnde även problemet av att det är otroligt vanligt att folk kör även när de druckit av just säkerhetssynpunkt då kollektivtrafiken eller taxi inte är säkert att använda sig av.

Under veckan som gått har vi hunnit med två vändor till Nicos föräldrars hus i Longebaan (över 1 timme enkel väg från Kapstaden), för lunch samt för att hämta Nicos dykarsaker. Vi passade även på att äta middag hos ett par av hans vänner när vi ändå var där. Vi har varit på ett par shoppingcentra för att fixa lite olika saker, bland annat besökte vi Waterfront(som ni ser på två av bilderna nedan). Vi har hälsat på flera av hans vänner, vandrat längs Cape Point som ni såg i tidigare inlägg och hälsat på pingvinerna. En av dagarna då vi åkte upp till Longebaan åkte vi en liten sidoväg genom Western Cape National Park där vi bland annat såg flera strutsar och härliga stränder. Det har varit väldigt varmt de senaste dagarna med temperaturer upp mot 37 grader. Men tyvärr har förhållandena i vattnet varit för dåliga för att kunna dyka, med för mycket vind som gjort vattnet betydligt mer grumligt och smutsigt. Vi får se om det blir bättre nu kommande dagar, och om Nico kommer tillbaka från Longebaan innan jag åker vidare.

Så planen framöver ser ut som följande. Den 5 januari tar jag flyget till Durban där jag blir hämtad på flygplatsen med transfer och körd till Dharmagiri(ca 3 h) som är ett meditationscenter i Underberg i södra delen av Drakensberg. Där har jag bokat in mig på ett tyst meditationsretreat i nio dagar. Jag har ett bra tag velat prova på ett liknande reatreat och när jag hittade detta så var det svårt att inte boka in mig. Nio dagar är ett bra tag för någon som inte praktiserat speciellt mycket meditaton tidigare. Så det kommer vara en intressant utmaning. Under denna tid (5-14 januari kommer jag inte var uppkopplad eller använda mobilen). Jag ser fram emot att bilda mig en egen uppfattning och prova på meditation. Dagarna nu innan jag flyger har jag inte något planerat för direkt. Jag tror att jag kollar upp en klätterklubb imorgon (de har en yogastudio också) och ikväll kommer jag nog att gå ner till baren här på första våningen där jag bor. I och med att det blev lite kortare tid jag bor här inne i stan så kommer jag inte köpa något medlemskap i yogastudion jag nämnt tidigare, jag hinner inte använda det tillräckligt många gånger. Men något pass kommer jag definitivt gå på!